En företagare vars verksamhet sträcker sig över nationsgränserna: de grundläggande friheterna på EU:s inre marknad

Europeiska unionens fyra grundläggande friheter

Europeiska unionens (EU) inre marknad bygger på fyra grundläggande friheter: fri rörlighet för varor, fri rörlighet för personer, frihet att tillhandahålla tjänster och fri rörlighet för kapital. Dessa friheter gör det möjligt för företag och privatpersoner att verka fritt i hela EU och begränsar samtidigt medlemsstaternas möjligheter att införa omotiverade hinder för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet och investeringar.

För företagare vars verksamhet sträcker sig över ett enskilt lands gränser, till exempel till Frankrike, Sverige eller Tyskland, är tre av dessa friheter särskilt viktiga: friheten att tillhandahålla tjänster, etableringsfriheten i en annan EU-medlemsstat och den fria rörligheten för kapital.

Friheten att tillhandahålla tjänster gör det möjligt för lettiska företag att tillhandahålla tjänster till kunder i andra EU-medlemsstater utan att etablera ett fast driftställe där. Etableringsfriheten skyddar i sin tur rätten att starta och permanent bedriva ekonomisk verksamhet i en annan medlemsstat, till exempel genom att öppna en filial eller bilda ett bolag. Den fria rörligheten för kapital säkerställer möjligheten att göra investeringar i andra EU-medlemsstater, bland annat att förvärva andelar i företag, fast egendom eller andra tillgångar.

När kan nationella krav begränsa EU:s grundläggande friheter?

Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) prövar regelbundet tvister om huruvida en medlemsstats lagstiftning, administrativa krav eller myndighetsbeslut på ett omotiverat sätt begränsar de grundläggande friheterna på EU:s inre marknad. Bara under 2025 registrerades sammanlagt 58 nya mål inom dessa tre kategorier.

Alla begränsningar är inte automatiskt olagliga. EU:s medlemsstater har rätt att ställa krav, till exempel av hänsyn till folkhälsan, konsumentskyddet, den allmänna säkerheten eller miljöskyddet. Sådana krav måste dock vara motiverade, icke-diskriminerande och proportionerliga i förhållande till det eftersträvade målet. Med andra ord får en medlemsstat inte införa begränsningar som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ett legitimt mål.

Praktiska exempel på begränsningar som företagare kan möta

Frågor om begränsningar av de grundläggande friheterna på EU:s inre marknad kan uppstå även i till synes vardagliga affärssituationer. Företagare som vill inleda eller fortsätta sin verksamhet i en annan EU-medlemsstat accepterar och följer ofta krav som ställs av utländska myndigheter, trots att vissa av dessa krav kan strida mot EU-rätten. Men måste företagare alltid godta ytterligare registreringskrav, obligatorisk certifiering eller begränsningar av investeringar? I vissa fall kan de ha rätt att ifrågasätta sådana begränsningar och kräva att de undanröjs.

Nedan följer några praktiska exempel på hur omotiverade begränsningar av de grundläggande friheterna på EU:s inre marknad kan uppstå och påverka en företagares möjligheter att bedriva gränsöverskridande verksamhet.

1. Krav på registrering av företaget innan tjänster tillhandahålls

Ett lettiskt företag vill tillhandahålla städtjänster till kunder i en annan EU-medlemsstat. Den medlemsstatens lagstiftning kräver dock att utländska tjänsteleverantörer registrerar sig hos en lokal myndighet och betalar en betydande administrativ avgift innan verksamheten inleds. Kravet gäller inte för inhemska företag. Är ett sådant krav motiverat, eller begränsar det på ett omotiverat sätt det lettiska företagets rätt att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster?

2. Obligatoriskt krav på att etablera en filial i en annan EU-medlemsstat

Ett lettiskt konsultföretag vill tillhandahålla tjänster till kunder i en annan EU-medlemsstat via distanskommunikation och digitala plattformar. Myndigheterna i den medlemsstaten kräver dock att företaget etablerar en permanent filial i landet innan verksamheten inleds. Får en medlemsstat kräva att ett utländskt företag etablerar ett fast driftställe även om företaget endast avser att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster?

3. Vägran att erkänna yrkeskvalifikationer som förvärvats i en annan EU-medlemsstat

En lettisk yrkesutövare med relevanta yrkeskvalifikationer och flera års erfarenhet vill etablera sig permanent i sitt yrke i en annan EU-medlemsstat. Myndigheterna i den medlemsstaten kräver dock att personen genomgår ytterligare en flerårig yrkesutbildning och skaffar ett nationellt kvalifikationsbevis, utan att hänsyn tas till den utbildning och yrkeserfarenhet som redan förvärvats i Lettland. Är ett sådant krav nödvändigt, eller begränsar det på ett oproportionerligt sätt etableringsrätten i en annan EU-medlemsstat?

4. Begränsningar för utländska investerare

En lettisk företagare vill förvärva andelar i ett energiföretag som är etablerat i en annan EU-medlemsstat. Den medlemsstatens lagstiftning föreskriver dock att investerare från andra EU-medlemsstater inte får förvärva mer än en viss andel av företagets aktier, medan någon sådan begränsning inte gäller för inhemska investerare. Kan en sådan lagstiftning motiveras med hänvisning till landets energiförsörjningstrygghet, eller begränsar den på ett omotiverat sätt den fria rörligheten för kapital?

5. Olika skattemässig behandling av utländska investerare

En lettisk privatperson förvärvar andelar i ett företag som är etablerat i en annan EU-medlemsstat. Den medlemsstatens skattelagstiftning föreskriver dock en högre skattesats på utdelning till personer som inte är bosatta i landet än på utdelning till personer som är bosatta där. Är en sådan olika skattemässig behandling motiverad, eller utgör den ett omotiverat hinder för gränsöverskridande investeringar?

6. Vägran att erkänna ett certifikat som utfärdats i en annan medlemsstat

Ett lettiskt byggföretag vinner en upphandling om genomförandet av ett projekt för förnybar energi i en annan EU-medlemsstat. Myndigheterna i den medlemsstaten kräver dock att företaget använder ett miljöcertifikat som uteslutande utfärdats i det landet, trots att företaget redan har ett likvärdigt certifikat utfärdat i Lettland. Får myndigheterna i den medlemsstaten vägra att erkänna ett likvärdigt certifikat som utfärdats i en annan EU-medlemsstat, eller försvårar ett sådant krav på ett omotiverat sätt tillhandahållandet av tjänster? Hur kan företaget försvara sina rättigheter?

7. Begränsningar av förvärv av jordbruksmark i en annan EU-medlemsstat

Ett lettiskt företag vill förvärva jordbruksmark i en annan EU-medlemsstat för att utöka sin jordbruksverksamhet. Den medlemsstatens lagstiftning föreskriver dock att utländska företag måste ha ett särskilt tillstånd från en statlig myndighet för att förvärva jordbruksmark. Dessutom gäller ytterligare villkor för att få ett sådant tillstånd, vilka inte gäller för inhemska köpare. Kan sådana begränsningar motiveras av behovet att skydda användningen av jordbruksmark och det inhemska jordbruket, eller begränsar de på ett omotiverat sätt den fria rörligheten för kapital på EU:s inre marknad?

Hur kan du skydda dina rättigheter?

Om en företagare anser att lagstiftning, administrativa krav eller beslut från myndigheter i Lettland eller en annan EU-medlemsstat på ett omotiverat sätt begränsar företagarens möjligheter att tillhandahålla tjänster, utöva etableringsrätten eller investera kapital i en annan EU-medlemsstat, är det viktigt att bedöma om begränsningen är förenlig med EU-rätten.

I sådana situationer räcker det inte att enbart analysera den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Det är också nödvändigt att granska bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), EU-domstolens rättspraxis och den möjliga motiveringen till den aktuella begränsningen. Det är särskilt viktigt att fastställa om begränsningen eftersträvar ett legitimt mål av allmänintresse, om den är ägnad att uppnå detta mål och om samma mål skulle kunna uppnås med mindre ingripande medel.

Våra experter på EU-rätt har djupgående kunskaper om Europeiska unionens rätt. Vi erbjuder rättsutredningar och rådgivning om de grundläggande friheterna på EU:s inre marknad och bedömer om lagstiftning, administrativa krav eller myndighetsbeslut i Lettland eller andra EU-medlemsstater skapar omotiverade hinder för gränsöverskridande verksamhet och investeringar.

Vi hjälper till att identifiera möjliga överträdelser av EU-rätten, bedöma relevant rättspraxis från EU-domstolen och utarbeta en välgrundad rättslig ståndpunkt för att skydda era intressen.

Denna artikel utgör inte juridisk rådgivning i något specifikt fall. Lämpliga juridiska lösningar kan variera beroende på omständigheterna i varje enskilt fall.

Artikeln är skriven av: advokat Aleksandrs Potaičuks